Jag tillhör de som aldrig gillat Mona Sahlin. Hennes retorik låter som om hon fortfarande var med i SSU, och dialekten påminner om ett parodinummer om stockholmare i en småländsk nyårsrevy.
Men lite motvilligt har jag börjat ändrat åsikt. Visserligen är hon socialdemokrat, ett parti jag gärna samarbetar med, men vars ideologi jag inte delar, och detta kanske inte talar så mycket för åsiktsbyte, men ändock. Jag har lyssnat på henne, och tycker nog att hon retoriskt inte är riktigt lika skicklig som Gudrun Schyman (som är enormt duktig på att säga absolut ingenting på ett alldeles lysande sätt), men har mycket mer substans i det hon säger. Hon ger även ett ärligt engagerat intryck, till skillnad från den något distanserade och mer kyliga statsminister Reinfeldt. På det stora hela, har hon vuxit på ett sätt, som tidigare inte var tillåtet för ministrar under Göran Perssons regim.
Det är därför det är så obehagligt med pressen, och i synnerhet kvällspressen! Tyvärr så skiter kvällshyenorna ofta i pressetik, och ägnar sig allt mer åt att skapa nyheter än att förmedla dem, och just nu försöker de göra ett kadaver av henne som de kan kasta sig över och slita i småbitar. De är inte intresserade av att förmedla det hon säger, utan hur hon säger det, och eftersom det säljer bättre med elakheter, så skriver de detta. Givetvis så ger sådant en negativ bild hos allmänheten, som i sin tur förmedlar sin sympati till något annat parti än Socialdemokraterna, och på så sätt både bekräftar man och spär på den presskapade ”förlorarstämpeln” på henne.
Men rent konkret, tror någon på allvar att Alliansens lyckade opionsundersökningar beror på bra politik? En och annan vettig sak har de givetvis åstadkommit, men alldeles för många idéer har fungerat bra teoretiskt, men inte varit särskilt hoplänkade med den vardag som verklighetens folk upplever. Och politik ska ju vara framtidsvisioner, fast de fyra allianspartierna verkar ju vara eniga enbart för att de struntat i den egna politiken, tagit fram minsta gemensamma nämnare, och regerar som om de vore en bunt revisorer. Det är ingen tillfällighet att många Moderater säger att deras bästa valarbetare är Mona Sahlin, ett indirekt erkännande att deras egna politik inte räcker till...
Men jag har accepterat Mona Sahlin. Jag kommer nog inte att ”gilla” henne, men jag har börjat respektera henne, och det är mycket viktigare! För hon har visioner, som består av annat än rabblande av siffror hit och dit på det som alliansen gärna ägnar sig åt. Och om Miljöpartiet får tillräckligt många röster för att komplettera, så tror jag att hon kan bli en alldeles utmärkt statsminister. Och det förtjänar Sverige!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar