torsdag 16 september 2010

Hellre döden än adminstration!

Socialnämnden i Norrköping har en dyr administration. ”Minska byråkratin” skriker Alliansen, och vill ta fram den stora nedskärarkniven. Fast det är återigen okunskap som ligger bakom kraven.

Det är krav från staten att varje kommun ska ha en socialnämnd (eller motsvarande ) och nämndens arbete är oerhört lagreglerat. Nämnden (i Norrköping genom ”BU”, Behandlingsutskottet) styr bland annat över tvångslagarna LVU (Lagen om Vård av Unga) och LVM (Lagen om Vård av Missbruk).

Det är en tung juridisk process, varje LVU eller LVM ska prövas i Förvaltningsrätten, och eventuell överklagan i Kammarrätten. Självklart är detta inget man gör hur-som-helst, utan det krävs mycket tydliga papper. Därför granskas alla ansökningar, och underlag, noggrant innan de går vidare till rätterna. Det är denna granskning som starkt bidrar till höga administrativa kostnader.

Mina egna erfarenheter som medlem i Socialnämnden och som nämndeman i Kammarrätten, är att Norrköping har hög klass på sina utredningar. Jag har själv i kammarrätten deltagit i avslag av LVU-ansökningar för att dessa haft för låg kvalité, och därigenom fått ett barn att vara kvar i en kanske mer eller mindre vidrig miljö. Sådant känns väldigt jobbigt! För med bättre underlag, så kunde man kanske haft möjlighet att fatta det beslut som man innerst inne känner vore rätt!

Och så kommer Alliansen och ”Vill minska byråkratin”, och ”Det måste finnas pengar att spara!”. Självklart kan man spara pengar, det är bara att bestämma sig för det. Fast frågan är ju mera om vad som händer om man gör detta? Visst kan man flytta över kostnaderna till de enskilda kontoren, men det blir ju bara en skenbesparing, som ser bra ut på papperet, men inte ger någon effekt. Alternativet är att verkligen avskeda folk, och acceptera att förutsättningarna för att vinna i rätterna minskar betydligt.

Så visst Alliansen, fortsätt kräva jättebesparingar i Socialnämndens administration! Det kanske innebär att en alkoholist super ihjäl sig, en ungdom tar en överdos eller ett barn fortsätter att utsättas för övergrepp, men budgeten ser ju bättre ut, och så har man dessutom tagit ”Krafttag mot byråkratin!”

Riabyrån och alliansen

Jag gillar de frivilliga organisationerna. Bris, Hela Människan (Riabyrån), Kvinnojuren med flera. De gör ett viktigt jobb för att ta hand om människor som mår dåligt. Därför var det ett jobbigt beslut att minska bidragen till alla frivilligorganisationerna med 30 procent. Men det var en direkt följd av att placeringskostnaderna av missbrukare och unga som utsatts på olika sätt, rusat i höjden de senaste åren under alliansregeringen.

Socialnämndens arbete är oerhört lagreglerat, men även där finns det utrymme för vissa prioriteringar. Det som alla partier anser, är att vi ska ha ett barnperspektiv, de som är vår framtid.

Därför tycker jag att det är märkligt att alliansen lovar en miljon (vart de i all världen ska hitta den, de vill ju minska Socialnämndens budget…) extra till Riabyrån. Om de ville sprida pengarna till alla organisationerna som tidigare drabbats, för att ge tillbaka lite dessa förlorat, hade jag i alla fall förstått principen, trots den ekonomiska tveksamheten.

Men tyvärr är det inte så märkligt. Utöver vissa allianspolitikers sanna empati för de stackars missbrukarna i Hörsalsparken som tillhör byråns klientel, så har det regelbundet dykt upp alliansprotester att dessa missbrukare finns där. Jag tänker inte förneka att det kan upplevas som störande, både av affärsverksamhet och övriga medborgare, att dagligen åse resultatet av en misslyckad alkoholpolitik. Jag tänker inte heller förneka att Riabyrån gör ett jättejobb för att hjälpa dessa utslagna, och skulle det finnas ekonomiskt utrymme, så skulle jag gladeligen återställa bidragen till nivån innan neddragningarna.

Men vad mitt inlägg egentligen handlar om, är frågan; ska verkligen Socialnämnden prioritera en estetiskt städning av centrala Norrköping utav i huvudsak alkoholiserade män i övre medelåldern? Och vart finns Alliansens barnperspektiv?

Det är direkt obehagligt hur Alliansen ställt grupperna mot varandra och valt att gå till val med att städa bort de som syns mest, missbrukarna (Alliansen påstår att dessa utslagna inte har någonstans att gå, trots att Hamnbrohemmet har öppnats helt...). Jag tycker synd om Riabyrån som blivit en spelpjäs i en valrörelse, där socialpolitiken inte handlar om förebyggande arbete, utan hur man bäst döljer problemen.

Antar att ifall Alliansen ska införa barnperspektivet i praktisk handling, så får väl övergrepp av barn, och misshandeln av deras mödrar ske i Hörsalsparken, annars kan de frivilligorganisationer som jobbar med barn glömma att få några extrapengar. Alliansens socialpolitik verkar vara, ”Syns man inte, finns man inte…”

onsdag 15 september 2010

Norrköpingsalliansens inkompetensförhoppningar!

Alliansen i Norrköping vill spara pengar på Socialnämnden. Deras förhoppning är, att med satsningar de närmaste åren, så kan man spara miljoner på två-tre år. Rätt grundtanke med investeringar, om det gällt pelletspannor, energisnåla fordon eller liknande.

Men förändringar inom socialområdet måste vara långsiktiga. Minskad totalkonsumtion av alkohol, senarelagd tobaksdebut, ökad bekämpning av olagliga droger och minskning av slentrianmässigt tagna lagliga droger.

Men med en alliansregering, så kan man glömma detta. Som exempel;
”Nya Moderaterna i Norrköping”s toppkandidat till riksdagen, Gunnar Axén vill legalisera hembränning och ha fri införsel utav obegränsade mängder alkohol, med fler stolligheter. Alliansregeringen gjorde honom, trots hans åsikter, till riksdagens ordförande i Socialförsäkringsutskottet. För övrigt är han utsedd av knarkliberala ”Frihetsfronten”s som deras favoritriksdagsman…

Under Alliansregeringens styresperiod, så har kostnaderna för vård rusat i höjden. Genomsnittlig alkoholkonsumtion har minskat, men gruppen som dricker mycket har ökat. Det är en direkt reaktion på den hårdhet som regeringen visar mot svaga människor. För en välplacerad spark i ändan på smitare och allmänt ”lata” kan vara nyttigt, men regeringen har sparkat på allt och alla, inklusive samhällets mest utslagna. Dåligt mående och ökad tillgång av alkohol och droger är ingen lyckad kombination för vare sig individ eller samhälle.

Att börja med ett felaktigt beteende tar oerhört mycket kortare tid än att räta upp detsamma. Det har inte Norrköpingsalliansens toppar förstått med sin kortsiktiga socialpolitik, för de kan inte ha lyssnat på de betydligt klokare partikamraterna i Socialnämnden som förstått problematiken. Kunskap verkar i detta fallet snarare ha betraktats som ett hinder för åsikter och den förda populistiska politiken

Men rubriken då?

Jo, en regeringsbeställd rapport har läckt information, som visar att man idag bara hittar cirka var femte missbrukare. De andra fungerar tillräckligt bra för att inte uppmärksammas av de som kan rapportera till de sociala myndigheterna, såsom polis eller dagispersonal. Men Landstinget har som uppgift att försöka hitta så många missbrukare som möjligt, för att dessa, på gränsen till helt utslagna, ska må och fungera bättre. Och om Landstinget lyckas med den uppgiften, så kommer givetvis Socialnämndens kostnader rusa i höjden, till och mer än vad som nu är fallet genom regeringens misslyckade socialpolitik.

Så Norrköpingsalliansen största hopp för att klara Socialnämndens ekonomi är, att det kommande landstingsstyret är fullkomligt inkompetent. Fast med en rödgrön seger i Landstinget kan de glömma detta, missbruksvården är en prioriterad fråga
för de gröna,


Fast jag hoppas att Norrköpingsalliansen kommer att förlora, inte minst för de utslagnas skull! De Röd-Gröna vill inte minska Socialnämndens budget. Främst för att vi vet att det tar lång tid för förebyggande arbete att ge ekonomisk effekt, och mer för att vi helt enkelt är tvungna att satsa. För antalet utslagna ökar, och det kommer det att göra flera år framåt som bieffekt till nuvarande regeringspolitik.

Dessutom, så är hoppet att det blir en röd-grön majoritet även i landstinget, och då kanske vi kan hitta en del av de, som var och en kan kosta samhället miljontals kronor om de inte hittas. Men detta är en långsiktig satsning. Men sådant förstår inte Moderaterna med stödpartier, för socialpolitik är inte deras grej!

måndag 13 september 2010

Vadå "Nya Moderaterna"?

I Vellinge kommun, så har Moderaterna styrt med egen majoritet i 22 år. Senaste valet fick ”De nya Moderaterna” 67(!)procent av rösterna. I riksdagsvalet så gav Vellinge näst högst Moderatstöd utav alla kommuner. Det var givetvis skamligt för Moderaterna, att i en kommun med ”Nya Moderat”-monopol, så vägrade kommunen ta emot ensamkommande flyktingbarn, och de bruna åsikterna skymtade i bakgrunden.

Givetvis så tog Moderata partitoppen kommunpolitkerna i örat, och tvingade dem att ta emot barnen.

Idag hörde jag på radion, hur Nya Moderaterna (f ö en beteckning lokalavdelningen sällan använder) i Vellinge utmanas av ett nytt parti, till stor del skapade av Moderater (de ”Nyaste Moderaterna” kanske?). Även Sverigedemokraterna vädrar morgonluft i kommunen.

Det ligger nära till hands, att raljera om den politik som förs när ”De nya Moderaterna” får egen majoritet, med det vore orättvist mot de Moderater, som är mer sansade i flyktingfrågan. Likaså, så kan man fundera över vad Moderaterna menar när en partitopp (alltså inte regeringen eller riksdagen), kör över det kommunala självstyret, och tvingar kommunen att ändra politik. Vart ligger demokratin då?

Men mina funderingar denna gång är främst; Om man låter reklambyråer bestämma politiken, och hur denna lanseras, hur förankrad är den då? I valet 2010, så finns det massor av moderater som fanns 2005, då beteckningarna ”Nya Moderaterna” eller ”arbetarpartiet” infördes. Men bytte dessa verkligen åsikter över en natt, bara sådär?

En parti som fått en ökning av medlemmar, ändrar givetvis sin politik lite grand, men de ändringarna har ju i praktiken tillkommit efter att den blå bunkern beordrat hur Moderatpolitiken ska presenteras, Vellinge visar med all tydlighet att förändringarna ofta är, milt sagt, ytliga.

Att rösta på ”Nya Moderaterna” är som att köpa en ”Ny Volvo”, och riskera att få en omlackad 760.

Världsrankningens ironi!

Sverige är på andra plats i World Economic Forums rankningslista över mest konkurrenskraftiga länder! Jippii! Det är väl ingen tvekan om att Alliansregeringen kommer att brösta upp sig och ta åt sig all ära för detta. Och visst är det en massa borgerliga politiker som är bidragande till framgången!

Vi har och har haft en ekonomisk kris i Sverige, men har ur internationell synpunkt klarat oss bra. Men det är ju främst för att vi hållit oss utanför det av Folkpartiet och Moderaterna så omhuldade EMU-samarbetet, där vi alla ska ha en gemensam valuta, Euron.

Tittar man på de 15 främsta länderna, så finner man på femte plats EMU;s subventionerade och ekonomiska drivkraft, Tyskland. På femtonde plats är den andra prioriterade ekonomin, Frankrike. De enda EMU-nationerna som med egen kraft kommit in på listan är Finland (sexa) och Holland (sjua), bägge med lång tradition av ekonomisk skötsamhet.

De länder som är med i EU, men avstått att delta i EMU-samarbetet, Sverige, Danmark och Storbrittanien, är alla med i toppen, Precis som de Europaländer som avstått EU helt, Schweiz (etta) och Norge (fjorton).

Det ironiska i Sveriges framgångar ligger i alliansens behandling av sin egna EMU-motståndare, de som genom sitt motstånd fick Sverige att väga över till ett ”Nej” till EMU.


EMU-motståndarna räddade Sveriges ekonomi, de underlättade alliansregeringens arbete och skapade förutsättningar för skattesänkningar. Givetvis så ska dessa motståndare hyllas för att de stod för något, som de verkligen trodde på. Men de kallades bokstavligen ”förrädare” av sina partikamrater i allianspartierna.

Om man granskar Alliansens valsedlar inför 2010 års val, så när man söker efter de som stod för ett ”Nej” i folkomröstningen 2003, får man leta förgäves!. De är rejält utrensade från listorna, och Alliansen, med Folkpartiet i spetsen, ska med i EMU-samarbetet, förr eller senare, kosta vad det kosta vill.

Så all heder till de borgerliga EMU-motståndarna, vart ni nu befinner er någonstans.

Pakistan, Miljöpartiet och SIFO

Miljöpartiet är ett modernt parti! Vi har visioner om framtiden som tar hänsyn till både människor och miljö, och som ger både en ekonomisk och social trygghet med så mycket miljöhänsyn som det är praktiskt möjligt. Detta har belönats med rejält ökade siffror i opinionssiffror, jämfört med föregående val.

Med Miljöpartiet är inget populistiskt parti, där utlovade skattesänkningar, eller krystade reformer som RUT-bidrag ger några sympatiprocent direkt! MP;s budskap är ibland en något besk medicin, vars syfte är en långsiktig samhällelig friskhet, och inte Alliansens samhällspolitik som mer påminner om ”Panodil, sväjes med en kopp kaffe. Upprepas varje morgon” i ökande doser tills inget längre hjälper.

Men Miljöpartiets miljökunskap har ett pris. MP har överlägset mest trovärdighet av alla partier när det gäller miljöpolitik. Det enda allianspartiet som har viss trovärdighet om någorlunda miljöpolitik är KD (och absolut inte centern som lever på urgamla meriter), men de har trots allt en bra bit kvar, de är bäst i division två, och undviker alla matcher med Miljöpartiet!

Priset Miljöpartiet betalar, är att vi tappar sympatier när inte media rapporterar om miljöproblem, för många tror helt felaktigt att vi är ett enfrågeparti och glömmer oss. Media har inte skrivit så lite om miljön som de gör idag sedan 2007! Varför den borgerliga pressen inte anser att miljöfrågan längre är aktuell, kan man givetvis spekulera i, men det påverkar absolut sympatisiffrorna för Miljöpartiet. För en eventuell liten skattesänkning inom två år, är för många viktigare än den enorma och ökande miljöskuld som våra barn och barnbarn får betala. Folk måste ständigt påminnas om att någon ska betala priset för extrahundralapparna, som kanske används till ytterligare några julklappar till de ungar som senare får betala dessa och mycket annat i vuxen ålder.

Vi har just nu en enorm miljökatastrof i Pakistan. Jag tänker inte spekulera i, ifall den är naturlig, eller förstärkt av klimatförändringarna. Men jag konstaterar att medias intresse är oerhört marginellt i förhållande till omfattningen. Om det har att göra med att Pakistan inte är ett turistland, är en halvdiktatur eller är ett muslimskt land med många extremister, är ointressant, men jag konstaterar att när det inte rapporteras, så skänks det väldigt lite pengar till hjälp.

Men i mitt stilla sinne, så tror jag, att ifall denna miljökatastrof skett i det vackra Thailand, så hade media rapporterat mycket mer, pengarna hade strömmat in, och Miljöpartiet hade haft minst 12 procent i opinionsundersökningarna. Men barnen i Pakistan förtjänar även de att få hjälp, och Miljöpartiet förtjänar mer än 12 procent i valet. Om folk bara kan välja en sak, så rekommenderar jag barnen, men då förblir det "Allians-Panodil och kaffe" som gäller, tills det är dags för ett akut läkarbesök, och hoppet om att det inte är helt försent...

lördag 11 september 2010

Centerpartiet vill avskaffa systembolaget!

Jag gillar systembolaget! De har ett sortiment som tillhör världens bästa, och dessutom kompetent personal. Dessutom framhålls systembolagets monopol inom EU, som ett av de bästa sätten att hålla nere alkoholkonsumtionen och de oerhörda kostnader som alkoholen kostar samhället. Att man dessutom minskar en massa mänskligt lidande framhålls tyvärr inte lika ofta, men så är det!

Nu är det inte vare sig ekonomer som handhar samhällskostnader, eller politiker med socialt samvete som bestämmer i EU, utan snarare frihandelsförespråkare och lobbyistgrupper som styr. Och de vill absolut bli av med Systembolaget!

Därför vill EU avskaffa det svenska systembolaget. De vill att alkoholen ska kunna säljas som vilken produkt som helst. Nu avtalade Sverige om att få behålla Systembolaget vid EU-inträdet, men på villkoret att INGA undantag finns angående monopolet!

Och nu vill Centern har gårdsförsäljning av alkohol. Grundtanken är sympatisk, att små vinproducenter kan få sälja lite vinskvättar till passerande kunder. Men priset blir oerhört högt. Om detta sker, så kommer andra regler in, som kommer att öppna marknaden för andra försäljare av alkohol. Sveriges avtal om alkoholmonopol är ett oerhört hårt reglerat undantag, och om landet bryter mot detta, så har flera stora spritproducenter och distibutörer sagt att de kommer att anmäla Sverige till EU-domstolen, och domstolens jurister har redan meddelat att de kommer ta upp ärendet om så sker.

Centern har lyckats få alliansregeringen att tillsätta en utredning för att se över om gårdsförsäljning är möjligt, och de motiverar med att detta finns i Finland som också har ett spritmonopol (Alko). Fast de glömmer att säga att denna gårdsförsäljning fanns i Finland redan vid landets EU-inträde, och fick det inskrivet redan från början som undantag till Alkos spritmonopol.

Nu har ju centerpartiets högervridning genom Stureplanscenterns tokliberaler i spetsen attackerat facken och arbetslagar ganska friskt, men detta har åtminstone skett ganska öppet, och kan bemötas. Men detta knivhugg i ryggen mot Sveriges restriktiva alkoholpolitik är otäckt.

Genom att gömma sig bakom väldigt marginella landsbygdsintressen, så kan man tro att gårdsförsäljning ”är väl inte så farligt, det lilla gör väl varken till eller ifrån...”. Men detta är i praktiken ett sätt att avskaffa Systembolaget. Detta kommer Centerpartiet givetvis inte att erkänna, men majoriteten av EU;s jurister är rörande överens om detta, och det är dom som bestämmer!

Så visst kommer kommer Centerpartiet och Alliansen genom gårdsförsälljning att skapa arbetstillfällen. Utöver ett väldigt litet antal landsbygdsbor som vill sälja gårdsvin, så blir det spritbutikspersonal, poliser, socialarbetare, vårdhemspersonal, kvinnojoursarbetare, sjukvårdspersonal med flera som måste anställas! Alla för att få ta hand om centerpartiets frihandelsoffer.

fredag 10 september 2010

Kristdemokraternas problem med mänskligheten

Nu har Kristdemokraternas hushållsutskick kommit, och de har ryckt upp sig vad de gäller valpropaganda för den egna politiken. Man blir ganska sympatiskt inställd till deras sociala budskap om ett ”Mänskligare Sverige” och ”Verklighetens folk”.

Men de har suttit vid makten i fyra år, så det finns ju konkreta saker att titta på, hur de lyckats inom alliansen. KD har infört Ipred och FRA-lagarna, lagar som har enormt ökat övervakningen över medborgarna. Jag har ingen aning om hur många Kristdemokrater som fildelar, men när multinationella företag vägrar placera Internetservrar i Sverige för att skydda sin kunder, så är det inte bara ett problem för ett demokratiskt samhälle, utan även för hur omvärlden betraktar landet. Lagarna skrämmer bort utländska investerare, ett pris alliansen låter svenskarna betala med förlorade arbetstillfällen.

”Mänskligare Sverige”, är för övrigt en intressant slogan. Jag tror att den innerst inne är ärlig. Men ärligheten ger ingen positiv skillnad i politiken. Med KD;s aktiva bistånd, så gav regeringen Försäkringskassan uppdrag att minska antalet sjukskrivna. Resultatet blev att svårt cancersjuka, gravt funktionshindrade och människor med långvarigt tungt missbruk tvingades stå till den öppna arbetsmarknadens förfogande! Och saknade de utsparkade inkomst, så fick de söka försörjningsstöd. Fram till 2014 så kommer cirka 75 000 människor att kastas ut från försäkringskassan, och alliansregeringen lyckas med sin helbrägdarörelse i en omfattning som vilket kristet samfund som helst måste avundas! Att de friskförklarade inte blir kryare får väl anses som en osolidarisk handling.

Men en kristdemokratiskt socialminister är väl bra? Jo, jag tillhör de få som gillar hennes vilja, men den räcker ju inte till. Ministerposten är snarast en politiskt gisslan för KD. Alliansen har ju en politik som främjar främst ekonomiska aspekter, som alkoholtillstånd för alla krogar som vill, höga införselkvoter och liknande. Snart är det väl bara julen kvar som helg, där firandet inte består av öltält och coverband som spelar gamla ”Creedence”-låtar...

Så, om Kristdemokraterna verkligen vill ha ett ”Mänskligare Sverige” för ”Verklighetens folk”, så får de hoppas på en rödgrön valseger. För i den verkliga alliansregeringen bestämmer Moderaterna och Folkpartiet, och mänsklig Socialpolitik är verkligen inte deras grej...

torsdag 9 september 2010

Mona Sahlins (im)popularitet

Jag tillhör de som aldrig gillat Mona Sahlin. Hennes retorik låter som om hon fortfarande var med i SSU, och dialekten påminner om ett parodinummer om stockholmare i en småländsk nyårsrevy.

Men lite motvilligt har jag börjat ändrat åsikt. Visserligen är hon socialdemokrat, ett parti jag gärna samarbetar med, men vars ideologi jag inte delar, och detta kanske inte talar så mycket för åsiktsbyte, men ändock. Jag har lyssnat på henne, och tycker nog att hon retoriskt inte är riktigt lika skicklig som Gudrun Schyman (som är enormt duktig på att säga absolut ingenting på ett alldeles lysande sätt), men har mycket mer substans i det hon säger. Hon ger även ett ärligt engagerat intryck, till skillnad från den något distanserade och mer kyliga statsminister Reinfeldt. På det stora hela, har hon vuxit på ett sätt, som tidigare inte var tillåtet för ministrar under Göran Perssons regim.

Det är därför det är så obehagligt med pressen, och i synnerhet kvällspressen! Tyvärr så skiter kvällshyenorna ofta i pressetik, och ägnar sig allt mer åt att skapa nyheter än att förmedla dem, och just nu försöker de göra ett kadaver av henne som de kan kasta sig över och slita i småbitar. De är inte intresserade av att förmedla det hon säger, utan hur hon säger det, och eftersom det säljer bättre med elakheter, så skriver de detta. Givetvis så ger sådant en negativ bild hos allmänheten, som i sin tur förmedlar sin sympati till något annat parti än Socialdemokraterna, och på så sätt både bekräftar man och spär på den presskapade ”förlorarstämpeln” på henne.

Men rent konkret, tror någon på allvar att Alliansens lyckade opionsundersökningar beror på bra politik? En och annan vettig sak har de givetvis åstadkommit, men alldeles för många idéer har fungerat bra teoretiskt, men inte varit särskilt hoplänkade med den vardag som verklighetens folk upplever. Och politik ska ju vara framtidsvisioner, fast de fyra allianspartierna verkar ju vara eniga enbart för att de struntat i den egna politiken, tagit fram minsta gemensamma nämnare, och regerar som om de vore en bunt revisorer. Det är ingen tillfällighet att många Moderater säger att deras bästa valarbetare är Mona Sahlin, ett indirekt erkännande att deras egna politik inte räcker till...

Men jag har accepterat Mona Sahlin. Jag kommer nog inte att ”gilla” henne, men jag har börjat respektera henne, och det är mycket viktigare! För hon har visioner, som består av annat än rabblande av siffror hit och dit på det som alliansen gärna ägnar sig åt. Och om Miljöpartiet får tillräckligt många röster för att komplettera, så tror jag att hon kan bli en alldeles utmärkt statsminister. Och det förtjänar Sverige!

onsdag 8 september 2010

Stackars Sverigedemokraternas reklamkupp

Jag brukar säga till folk att de inte ska underskatta Sverigedemokraterna. För när man lyssnar på deras åsikter och läser de delar av deras partiprogram som de inte stulit av andra partier, kan man tro att de är mer eller mindre imbecilla och/eller har haft en svår barndom. Fast så enkelt är det inte. Ganska många i SD är vanligt hederligt folk, som har åsikter som inte är så extrema som man gärna vill tro!

Det stora problemet är den väldigt otäcka svansen, som definitivt påverkar partiet. Även om de flesta av dessa är bortrensade från att visas offentligt utav partiets taktiker för att inte skrämma bort väljare, så finns de fortfarande kvar som en brun skugga med makt.

SD är smarta! Deras reklamfilm som TV4 stoppat, kan knappast partiet heller ha räknat med att den skulle ha fått visas. Å andra sidan, så skapar bortplockandet av reklamfilmen en nyfikenhet som gör att människor söker sig till partiets hemsida. Partiet får dessutom en offerstatus, och kan få sympatiröster av folk med ett allmänt politikerförakt och som har den konstiga vanföreställningen att SD inte består av politiker, (eller ännu värre, skulle vara hederligare än andra politiker, även om undersökningar om hur SD och dess företrädare visar på motsatsen). Slutligen, så är filmen tillräckligt smaklös, vilket var förutsättningen för att den skulle stoppas, för att tilltala de bruna trollen i partiet.

Enligt SD;s partiledare Jimmy Åkesson, som leker martyr, så har denna film (som kostat en miljon), bara ett budskap, att man ska prioritera statens utgifter. Fast när man tittar på den så får åtminstone jag klara obehagskänslor, och faktiskt, lite medlidande med en del ”vanliga” företrädare utav Sverigedemokraterna! För jag tror att de faktiskt inte förstår vilka åsikter de egentligen utnyttjas till att dölja, och utnyttjade människor är det alltid synd om, till och med de som kallar sig ”Sverigedemokrater”.

söndag 5 september 2010

Marknader och tillväxt

Jag var på augustifestens marknad i Norrköping. Trångt, men ganska trevligt i alla fall, om man nu gillar marknader. Men när jag flanerade omkring, fann jag en märklig sak, en liten kinatillverkad plastpistol, som kunde blåsa såpbubblor. Fanns även med ljud, (batteridrivet). Min första reaktion var, att det var sorgligt med ännu en leksak som passiviserar barns fantasi och lekande. Och vem tror på allvar att det kommer att fyllas på bubbelvätska eller bytas batterier senare? Ödet för leksaken är väl mer eller mindre förutbestämt att hamna i en leksakslåda och sedan i soporna.

Lite senare såg jag en sådan pistol trasig på marken, och då väcktes andra tankar. Man hämtar upp olja och gör plast av det. Man tar upp malm, och under stor energiåtgång görs först metall, och sedan en gjutform av denna. Därefter tar underbetalda asiatiska arbetare och smälter plasten och gjuter delar som monteras ihop, och sedan tillsättes lite robottillverkade elektronikdelar samt några batterier. Tills sist fylls det på en vätska för bubblorna bestående av gu-vet-vad! Hela köret packas i en container och fraktas över halva jordklotet, packas om till lastbilar och sedan distribueras till marknadshandlare och andra. Allt detta, för att tämligen omgående gå sönder och kastas.

Hur kan man slösa så mycket energi, både för tillverkning och transporter, för, ursäkta uttrycket, ren skit! Fast om man ifrågasätter sådant, så är man tillväxtfientig. Men energiproduktion är alltid miljöförstörande, och någonstans måste vi göra något, Vi har en samhällsstruktur, inklusive pensioner och liknande, som förutsätter ständig tillväxt. Denna struktur är skapad av ekonomer och politiker i ohelig allians. Det som motsätter detta är två saker, dels att det med begränsade resurser (som ett jordklot är, trots storleken) är att ständig tillväxt är en matematisk omöjlighet. Den andra delen är, att vi trots att miljöförstöringen är mänsklighetens största problem, (även om det långt ifrån ännu inte är uppenbart för alla), inte kan slösa på energiproduktion och övrig resursförbrukning hur -som-helst.
Självklart finns det områden där tillväxt är bra, som exempelvis energibesparande produkter, men det vore en välgärning för alla, i synnerhet för de kommande generationerna, att när vi pratar ”tillväxt”, syftar på kvalitet och inte kvantitet.

För vare sig matematik eller fysik är intresserade av kompromisser. För att ändra jordens grundexistens krävs betydligt högre makter än ekonomer eller politiker, även om några av dem har en grovt felaktig självbild som motsäger detta.

lördag 4 september 2010

Folkpartiet kommunisterna?

Maud Olofsson har inte helt släppt kontakten med landsbygden. Varje gång hon nämner Miljöpartiet (vilket verkar vara oftare än hon säger "Centerpartiet"), så använder hon dynggrepen! Bland annat så så sade hon i en intervjuv i Sveriges Television att MP var värre(!) än kommunister, då Miljöpartiet föreslog att friskolor som gav vinst, skulle rapportera detta till skolinspektionen.

Nu har Folkpartiets partiledare Björklund anammat en del av Miljöpartiets skolpolitik, inklusive det om att vinster för friskolor som går ut över undervisningens kvalité inte är acceptabelt. I konsekvensens namn så borde Maud Olofsson tycka att inte bara MP är kommunistiskt, utan även att Folkpartiet är detta!

Så nu har vi tre nya borgerliga partier, "Nya" Moderaterna", "Folkpartiet kommunisterna" och "Centerpartiet Stureplansliberalerna" i valet att ta hänsyn till. Alliansens småpartier börjar inse att de kämpar för sin överlevnad, men ska man ägna sig åt ständig smutskastning såsom Centern gör, så ska man kanske man ska sikta lite bättre, så att man inte träffar sina allierade.