Varför jag inte är Centerpartist!

Man kan mer eller mindre ogilla andra partiers politik, men om man som jag har som utgångspunkt att försöka förstå vad de egentligen vill, undvika de värsta konspirationsteorierna och acceptera att de flesta partiföreträdarna är hederliga människor, med bra och dåliga sidor, så kompliceras tillvaron. Tänkte börja med att förklara varför jag inte är centerpartist. Egentligen har jag en hel del sympati för centern, eller åtminstone hade. Centern har haft en hyfsat miljövänlig profil, även om den alltför ofta blekts av kommersiella krafter, särskilt genom LRF;s ageranden. Tyvärr så har Centerpartiet på högre nivå dessutom börjat företrädas allt oftare av människor, som saknar anknytning till landsbygden, en breddning som skulle vara positiv för alla andra partier, men som i C;s fall urholkat partiets ”själ”. Plötsligt så har vi fått ett regeringsparti, vars miljöengagemang är bara en läpparnas bekännelse, utan förbindelse med vare sig hjärta eller hjärna! Stureplanscentern är givetvis en överskattad företeelse, men duger som symbolik hur detta i grunden ganska pragmatiska parti sålt sin själ för att värva röster från den extremliberala tokhögern. Ett fåfängt försök, för dessa nyliberaler fortsätter rösta på Moderaterna, och kommer inte att bli centerpartister ens under pistolhot! Framtiden ser dessutom dyster ut för Centerpartiet. Påläggskalvarna i Centerpartiets UngdomsFörbund, CUF har med sin kampanj ”Fuck Facket Forever” aldrig förstått Centerns historia eller själ. Centerns mest sympatiska drag, är (eller rättare sagt var), dess folkrörelsehistoria. De visade att det gick att vara med i en folkrörelse utan att vara socialist. Men de olika folkrörelserna har, även om de inte alltid varit ense, haft en respekt för varandra, så CUF;s attack mot fackförbunden, (skapade av folkrörelser, inklusive gamla sympatisörer till Centerns föregångare, Bondeförbundet) är historielöst och respektlöst. Själva sakfrågan lämnar jag därhän, ungdomar har rätt att tänja på gränser med extremåsikter, och åsikterna som sådana påminner ju oerhört mycket om det som Ungmoderaterna (MUF) framförde för sådär 25 år sedan, genom Reinfelt, Axén med flera nuvarande regering- och riksdagsledamöter.

Jag ser Centern som ett oerhört splittrat parti! På riksnivå försöker de ge ett liberalt intryck, nu när Folkpartiet lämnat den arenan, men på kommunal nivå, så kan de vara stockkonservativa, eller nostalgiskt minnas den tid då Centern var ett grönt parti, och en lämplig konkurrent, alternativt komplement till kommunala gråsossar! Det är lite sorgligt, för jag har stor respekt för många centerpartister, och de måste vara jättefrustrerade hur partiet i regeringsställning inte bara misslyckats att företräda miljön, utan till och med driver på i frågor som vargjakt, vill satsa på svindyra motorvägar eller glatt och hurtigt anser att nya kärnkraftverk är framtiden. Lägger man dessutom till de extremliberala åsikterna hos centerpartiet på riksnivå, så funderar man hur många partitrotjänare partiets taktiker egentlgen pratat med. Ett parti som så desperat försöker fumla ihop en politisk framtid, så att det glömmer sitt förflutna, påminner mest om idrottstjärnor som inte fattar när det är läge att sluta, utan skämmer ut sig med sina patetiska försök att hålla sig kvar i kampen. Jag hoppas att man försöker hitta och samla ihop de sista ”äkta” centerpartisterna, (det finns säkert några kvar i Ydre, Göinge, Valdemarsvik och andra småkommuner), K-märker dom och skickar dem till Skansen som kan få bli en liten Centerpartistisk minikommun tills de alla sakta tynat bort. Själv förblir jag Miljöpartist!