I min ungdom på sjuttiotalet, så var jag fascinerad över det engagemang många kommunister visade i VPK, APK, KPML(r) eller vad de då kallade sig. Jag var även förundrad över hur arga de dessutom var, på allt och alla, alltid. Givetvis så fick många punktering förr eller senare, ilska är som sockerdopning, ger energi i början, men tömmer en i längden. Rent konkret så förstod jag deras ilska över åtskilliga dumheter, men skrämdes av deras lösningar, för förbannade människor brukar inte vara bra på konstruktiva och sansade svar. Nå, mycket vatten har runnit under broarna, och idag är de vänsterpartister som vuxit upp samtidigt som mig betydligt mindre arga, och jag trivs utmärkt med dem. I exempelvis Norrköpings socialnämnd där jag sitter, är de ytterst sympatiska människor. Vänsterpartiet har slipat ned taggarna och när jag gör testerna i pressens partisympatiundersökningar, så kommer ofta V högt upp!
Men jag kommer inte att bli vänsterpartist!
Saken är den, att Vänsterpartiet har lyckats stjäla de socialt svåra frågorna. De kämpar för missbrukare, jämställdhet, mot fattigdom, för invandrare mm. Områden där de flesta borgerliga partier mer eller mindre lämnat ”walk-over”, för även om allianspartierna har en del bra lösningar på enskilda frågor, så är det bara Kristdemokraterna som kan visa en viss trovärdighet vad det gäller engagemanget. Och det är därför V kommer högt i testerna för mig i sympati, för jag ser samma orättvisor som de gör. Att jag däremot inte är vänsterpartist, är för att jag inte ser samma lösningar som de.
Det gamla kommunistarvet gör att dagens vänsterparti inte har någon större flexibilitet, har man kommit på ett svar, då är det detta svar som gäller för alla. Alla skolor ska vara (nästan) likadana, och dagis, och sjukvård, och... Allt i offentligt ägande, styrt av politiker av rätt färg. Att ett parti, som faktiskt utvecklat en ganska bra småföretagarpolitik, har så svårt att första att komplexa problem kräver anpassning och olika lösningar, lösningar som helt enkelt inte går att uppnå med politisk toppstyrning, är märkligt! Jag tror inte på att politiker ska lägga sig i allt, de ska främst ge grundregler som andra får anpassa sig till, och dessa får skapa konstruktiva lösningar. Detta ger friskolor som exempelvis Waldorf, med annan pedagogik än kommunala skolor, chansen för elever som har annorlunda inlärningsförmåga möjlighet att uppnå samma önskade slutresultat. Ett annat exempel är att en vårdcentral inte måste vara landstingsägd, utan behöver bara uppfylla kraven från landstinget, för patienterna vill ha rätt vård, och skiter i vem som betalar läkarens lön. Jag tycker dock det är beklagligt att allianspartierna skäller VP för att vara kommunister, det är ett simpelt sätt att undvika debatt, för givetvis så måste man acceptera ett parti i förändring och respektera detta med de nya förutsättningarna (eller hur, ”Nya” Moderaterna?). Som grönliberal har jag inga problem med att samarbeta med Vänsterpartiet, för vi delar samma starka engagemang för de svårast utsatta i samhället, men de är socialister, och vill inte acceptera att svåra frågor inte löses med enkla svar. Så själv förblir jag Miljöpartist!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar