fredag 23 juli 2010

Kristdemokrat? Gu´ bevare mig!

Jag har en konstig relation till kristdemokraterna. Ett konservativt parti som många direkt avskyr, men inte jag. I Norrköping uppskattar jag deras miljöengagemang (som vida överträffar det KD har på riksnivå), och de jag känner lokalt gillar jag även personligen. KD;s intresse av flyktingfrågor och bidrag till olika länder anser jag varmt och uppriktigt, det är delar av en positiv humanitär kristen socialkonservativ anda som jag uppskattar. Gulle-gull alltså! Men inte f.n är jag kristdemokrat för den skull, för hur jag än uppskattar vissa delar, så är jag inte konservativ, utan grönliberal.

Min dominerade känslomässiga inställning till KD är egentligen ett rent obehag, skapat av en Kristdemokratisk minoritet, en gruppering som tillåtits ta oerhört stor plats i partiet! En del påstår att det är ett Uppsala-”livets ord” baserat miniparti i partiet som är denna minoritet, men om det är sant vet jag ärligt talat inte. Oavsett ursprung, så är det dessa den enda gruppering i något riksdagsparti som bokstavligen skrämmer mig! Moderaternas extremliberala tokhöger, vänsterpartiets kvarvarande kommunister eller Centerns skånska rasister är obehagliga, men de har oftast åsikter man kan förstå, även när man inte delar dem. Jag kommer givetvis att generalisera fortsättningsvis, för det finns nyanser, men det saknas utrymme för detta.

Vad denna KD-minoritet gör som skrämmer mig, är den totala bristen på distans till sina egna åsikter. De tror bokstavligen att de representerar gud, och att partiet är deras verktyg! Om en Sverigedemokrat säger sig vara emot homosexuella, med motivationen ”jag är inskränkt!”, så skulle jag ärligt uppskatta detta. En kristdemokrat med sans kan lite krystat säga, ”all kärlek är av gud”, vilket antagligen är ett sätt att undvika ämnet, men är nog också ganska ärligt. KD;s minoritet säger inte öppet i politiska sammanhang att homosexuella är en skapelse av djävulen, och de ska brinna i helvetet, (men jag har dock hört detta uttryckas ganska bokstavligen av KD-medlemmar, dock inte just då valda politiker). Den homofientlighet partiet anses stå för är antagligen alltså både sann och osann. Att partiet inte stod längst fram och kämpade för de homosexuellas rätt, är ju ganska logiskt, konservativa står aldrig längst fram i några sammanhang över huvud taget, men andra stora partier har ju knappast prioriterat denna fråga heller genom historien, så en konservativ eftersläpning är ju väntad... Kristdemokraterna som sådant har krystat fram en kompromiss i denna fråga, och liknande andra svåra frågor (såsom abort), med hänsyn till politisk korrekthet, ärligt toleranta medlemmar och inskränkta fanatiker. Därför undviker partiet helst vissa ämnen, eftersom ingen partirepresentant kan känna ärlig entusiasm för saker som motvilligt måste sägas för att inte skrämma bort eventuella väljare. Därav partiets populism, för det är lättare att prata om sänkt bensinskatt än frågor, där partiet är så splittrat.

Problemet för KD är att till och med de flesta Sverigedemokrater inser att en del åsikter ska framföras med vissa nyanser för att inte skrämma bort folk, men den lilla klicken ”KD-elitister” är så totalt övertygade om sin förträfflighet, att de gör sitt bästa för att KD ska gå under genom att säga vad de tycker med enbart marginell anpassning till politisk korrekthet. Skulle KD ramla ut ur riksdagen skulle jag inte sörja partiet som sådant, men kanske beklaga att partiets sympatisörer troligen hamnar i den borgerliga slasktratten Moderaterna, vars nya slätstrukna retorik tycks rymma allt och alla, extremliberaler, värdekonservativa, f d gråsossar, socialdarwinister med flera. Kristdemokraterna har det bästa från kristendomen, en sann, tolerant och oegenyttig människokärlek, och det absolut sämsta, en inskränkt, svekfullt förakt för alla som tänker eller tror annorlunda. Jag hoppas innerligt, att förr eller senare tar den första gruppens tålamod slut (ok, oändligt tålamod och självpåtaget martyrskap är ju också kännetecken) och ber den senare gruppen att helt enkelt dra åt helvete! Oavsett vad de gör, så förblir jag miljöpartist!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar